Tonårstro, Tonårstroo...

Jag spenderade mina tonår i kyrkan. 

Men jag tror inte så länge. 

Kan inte tro halvhjärtat. Har försök. 

Kan inte tro "hela tron." Har verkligen försökt att tro det jag inte tror.

Men visa delar av mitt tidigare liv saknar jag..

Saknar att ha någon att lägga mitt hopp hos.

Tänk att kunna säga: 

"Gud, du som känner mig utifrån och in,
du som vet min längtan, mina önskningar.
Se alla brev och ansökningar jag har skickat i kväll,
låt rätt blev hitta fram och låt mig finna rätt i djungeln.

Hjälp mig hamna rätt, låt mig hamna i den stad jag hör hemma,
på det jobb där jag hör hemma,
med de människor så jag är tänkt att möta och beröra.

Och var med mig i morgon då mitt humör måste vara på topp
och mitt tålamod måste vara stort.

Tack för att du är med mig alla dagar och att jag nu kan sova i frid"

Bara av att skriva denna egocentriska bön fylldes mitt inne underlig

F R I D